det är så förundrande hur du känner för mig
bortom verkligheten som inte existerar
är det drömmar som blir till illusioner om hur vi lever vårt liv

så otänkbart att du inte kan se mig i dagsljus där sanningar och lögner skulle kunna urskiljas
i mörkret målas demoner över och möter sin rättfärdige

vårt förhållande är genomskinligt tills du kommer med regn och sol
och färgar med regnbågens färger

detta tror du är sant i din egen lilla bubbla gjord av diskmedel
det är smutsigt vatten och gamla rester

du säger jag är livet
undrar så om jag är din livlina
ifrån vilken båt ramlade du överbord?
den med laster tyngda av otrygghet, rädsla, eller förbarmande över evig och trolös kärlek?

i bland kan jag inte andas av syre förbrukad av dig
förgiftade andetag som ligger som en tjock lera över mitt bröst

det är din passion att kunna avnjuta min sårbarhet av att du älskar mig så