min stad den sover
gatorna är trasiga
och sommaren, hon bar en kappa av mörker
om en byggnad faller skulle ingen bry sig
om de inte själva var i den
ingen bryr sig längre om att klättra upp för att nå stjärnorna
för inget finns på toppen något mera

regnet faller ner på min stad
död och tom vid tågrälsen
där de brukade komma och gå
nu kommer de aldrig tillbaka

solen tycks inte skina på den här delen av kartan
inte där jag går
i mitt eviga mörker
när det är kallt ute gömmer jag mig bland rökmolnen
inga röda rosor. ingen guldrush
och hamnen blir en kyrkogård
där ingen försöker finna mig

jag går här i min stad
ser en byggnad rasa
i min trasiga stad