Nu när sista timmen är slagen,
och rosornas färg har torkat bort
lova mig att aldrig släppa taget
res med mig till våra drömmars fort

Även om det blåa i dina ögon, försvinner ut till stjärnorna
och ditt hjärta fryser samman i mörkrets hav,
lova mig att du orkar söka, efter ljuset i lanternorna
du vet väll, att du min själ frid gav

När dansen i den stora förtrollande salen
var mindre än den som fanns i våra hjärtan
när din betryggande värme var balen,
och du tog tag i mina armar, så jag flög lika fri som lärkan,

Då var inget längre nära, och inget långt bort,
allt var samlat vid en och samma punkt
Men även om våran kärlek var i den tiden kort,
är min kärlek till dig gammal, och minnet av dig ungt

så släpp aldrig taget om min hand,
vägen hem må vara lång
men jag skall visa dig våra drömmars land,
här ute, alldeles för dig, skall jag sjunga livets sång

I oceanens hjärta, begravd under en båt på sin jungfrufärd
Vet jag att jag finner dig med tusen andra änglars själar i havet
Och jag har av dig mig livets gåva blivit lärd
Så håll min hand, och släpp aldrig taget