Du hävdar din karta
mot min verklighet
och jag har nog med terräng
för dig att gå vilse i
i minst fyra livstider
om jag skulle varit dum nog
att dömma dig

Dina erfarenheter
som de mejslats ut
genom stafetten av livslängder
till filter och mallar
metamodeller i ditt sinne
opererar inte som mina
eller någon annans
Så jag försöker nysta upp dig
bänder och drar lite
lovar ”this won’t hurt a bit”
för jag vill virka dig till en syster yster

Dina hårda ord ekar ihåligt
som de approximationer
av självrättfärdigad envåldssanning
de är ett urval av
Rensa ditt tarmludd
ur åsiktstvättmaskinen
jag ber dig, som din granne
som din nästa

Genom konstgjord andning
försöker jag fylla dig
med en sorts Pygmalioneffekt
som byggt mina finaste dagar