Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Samlade värk

Min karantänkapsel far genom natten
på ett snurrande klot
med fönster ut mot en ändlös rymd

Vidare, ut
med törsten som bränsle
en medfödd kraft
längtar mig fram
mot Henne, eller fler
förbi alla men

Jag studsar tillbaks
av magnetfältet
ringlar hem
runt dig
gnider upp en statisk felladdning
den spänner ut varandet
som en vit duk
att projicera vår film på
men jag vet inte hur mycket mer jag kan ta

All min samlade värk
ett gäng bödlar med dockansikten
buckliga egon i dystra skepnader
kantstötta och deformerade
av den kollektiva kedjekrocken
i storstadsanonymiteten

En flock som blivit för stor
för människodjurens förmåga
individernas empatifält har för kort räckvidd
för svag signal
för att täcka in alla
en dysfunktionell social ekvation
med en stor procent restprodukter

Men jag
jag vill bara se dig för första gången igen
varje dag
ha ditt liv nära
och döden långt bort
som en avlägsen konstant




Fri vers (Fri form) av Död Mans Hand
Läst 133 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-05-14 09:14



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Skönt att läsa något av dig igen!

Bra fångade ögonblick av en rundgång. Det snurrar genom taxifönster och man ser husfasaderna flyga förbi. Chaffisen skiter i pandemier och personliga orsaker.

Bara fenomenet att gnida upp en statisk felladdning kan sänka vilka ram- och långtidsminnen som helst.

Och samhället som från att ha varit ett koncept för att stödja varandra blivit ett eget väsen som slukar fyrklöver enbart för sin egen skull. Och att där stå och se miljonprojekten flyga förbi när man längtar efter den där sinnliga, köttsliga jungfrufixen är inget vidare för vare sig pojke eller man.
2020-06-06
  > Nästa text
< Föregående

Död  Mans  Hand
Död Mans Hand