[...] och vi har båda förläst oss på temat \"sånt som säger oss att vi är fåglar doppade i tjära\"

jag sa något konstigt om mig själv som varken du eller jag eller någon annan vet om det är sant

var jag allvarlig eller är jag aldrig allvarlig, egentligen?

du sa att jag kommer att vara sådär undanglidande som jag brukar när jag grubblar över sånt som jag (som ingen) kan veta

vi åker skridskor på gräs nu, det är vårt sätt att försöka ha en trevlig stund tillsammans utan rädslan att falla på rumpan

är det inte sorgligt? säger jag

hah, nej, vi kan ju alltid få grönska på jeansen, svarar du


sedan tar du fart i hårdaste motvind över nejden och din hoppfulla blick ber mig att följa med.