Hon är som att uppleva aha-känslan om och om igen.
Varje gång samma sak. Underbart.
Det enda som gör att inget händer är…
Hon är sanningen mellan dagens ovetande
och nattens händelser.
Kärnan av rädsla för misslyckande. Vackert men hemskt.
Frånskilda känslor som undanlagda bakom
en genomskinlig glasskiva.
Vi ser men rår inte för oss.
Teorin har blivit praktikens fader.
Hur vi färdas är istället oss.
Hållbara broar byggda mellan anhalterna
där alla stationerna heter osäkerhet.
Vackert och inte hemskt, med henne.
Hur dem binder oss vet ingen.
Men dem för oss samman. Om och om igen.