klockan tickar sakta
regnet smattrar
och i mörkret tycks allt stå still

det är tyst här i ensamheten
där jag varken finner din hand, din famn
eller dina andetag

jag vrider och vänder på mig i sängen
men aldrig får jag någon ro
tankarna tystnar aldrig

beslutsångest
och en undran
om hur allt ska gå

jag vill ju nå dig
krama om dig
bara finnas där för dig

men i natt är det inte så
och det kanske aldrig heller blir

och du är nog allldeles ovetandes
känns som om att jag drar dig bakom ljuset
med det jag döljer

känns som lögner
men jag är bara försiktig

och en dag
ska du få veta allt

jag hoppas att du inte tar illa vid
att du åtminstone kan le en stund

just för att någon
kan känna såhär starkt
just för dig