En stekpanna, hon stod där
på sin spis.
I hennes famn låg delar
av en gris.
\"Nu är det kokta fläsket stekt\",
sa stekpannan och log,
\"att bryna, ej att bränna, se
det är ett riktigt knog!
Men stekhet blir jag,
hur som helst, ändå.
Ej minst när högsta värmen
sättes på!
Då behöver jag minsann
svalas av med ett glas vann`
annars kan man aldrig veta
hur det hela sluta må!\"

En dag blev pannans glädje
riktigt full.
Hon sällskap fick
av flatbottnad kastrull.
\"Du ver en liten trevlig tjej\"
hon sa till sin kamrat.
Kastrullen svara inte nåt,
för hon var ju så flat!
Det kunde bli ett lyckat frieri,
ett fint parti de hade kunnat bli!
Men vem vet, kanske minsann
de blev gifta, hon och han,
det förtäljer ej historien,
och mer vet inte vi.

Ingvar