och jag sitter här
känner för att skriva vacker poesi
men hur jag än vrider och vänder
så vet jag
att vackert kommer det aldrig att bli

jag söker inspiration
jag letar efter din hand
men mörkret är tungt
som tegelstenarna som byggt en mur
kring kärlekens land

jag tycks inte kunna klättra över den
finner inget fotfäste
jag bara trillar ner
slår mig blodig och tårarna rinner
snart orkar jag fan inte mer

men inom mig så slår mitt hjärta hårt
och aldrig tänker jag ge upp
för jag vet att kärleken är svår
och att vinna ditt hjärta
är nog lika svårt

en dag skall muren falla
och då kommer mörkret att försvinna
samma dag skall jag omfamna dig
älska dig som om de vore livets sista timma
och göra dig till min kvinna