nu skall det artificiella ljuset slockna
så mörkret får visa sin sanna form

och när jag ligger i sängen
så kommer jag finna mig själv
en själ i mörkret
en dömd poet

där ligger jag och diktar ord om kärlek
lyckan och ljuset
som jag inte sett på år och dar

men misströsta ej
ty en ny dag skall komma
solens ljus är inte artificiellt
strålarna är varma
och smeker min kind
som en ljummen sommar vind

men solen har inte ens chans
om den ställs emot kärleken
ty kärleken sprider något större än bara ljus
och jag solar mig själv i ditt vackra leende
samtidigt som du smeker min kind
öppnar mitt hjärtas grind

men än så länge är den stängd
det har den varit länge nu
men det gör inget
för jag har ju mitt mörker
där jag ensam kan ligga
och drömma om dig

för en dag
så ska jag ta tag i allt
visa dig vem jag egentligen är
får dig att förstå
att det är dig jag håller kär

en dag

vänta du bara

en dag