Lejonet springer i hamsterhjulet
runt
runt
runt
fastnar hans sånger
i själens fyra tomrum
simmar i hjärnbarkens dimma
för många taggar
för många skjöldpaddskal
trycker sig mot bröstplåten
minns den krokiga lansen
vapnet han smidit
åt sig själv
Tanken har börjat
rosta
hosta
frusta
skenar mot kanten

världens ände?

Jag har frusit så länge...

värmer du mig?
trots mitt hat?
mina taggar?

Blicka bakom murgrönan...
Kan du se att jag också har varit
en människa?

Jag har levt för Saken
för elden, för kampen
men aldrig för mig själv...

När upphör man var mänsklig?
helgar målen medlen
eller var det Tvärtom?
Var det för kärlekens skull
eller
för att jag verkligen älskade?

Houdini under isen
finner aldrig nästa lufthål
tankar virvlar
likt sandstormsöknen
låter de sig aldrig fångas
förintas
När lungorna nästan imploderar
och små salivsträngar av blod
blandar sig med isbjörnens badvatten
vill han ut

Han måste simma neråt
nästan kväva sig själv
i det gröna vattnet
för att komma till insikt
för att hjärnan ska frysa till is
så att han kan finna
avstängningsknappen
och bli en råtta

Houdini dansar med björnarna på flaken
ställer de viktiga frågor han hitills undvikit
och låter elden falna till stillsam glöd
för även om musiken har tystnat
har han till slut funnit en botten
funnit en mening
och är för en gångs skull
tillfreds med sig själv...