kvällskvistens mörka närvaro
lättar inte direkt upp

mitt sargade tungsinne

så jag önskar att få skratta -
att få le och känna framtidstro!

hur lätt är det inte
     att slira ner i svarta hål

         klösa sönder sina naglar
              på slemmiga lodräta väggar

                   befinna sig upp till midjan i 
                         ruttet stinkande avloppsvatten

kvällskvistens mörka närvaro
i detta svarta själshål
vågar inte lova mig en drömlös sömn

bara evigt mörker

jag vet att jag borde le...