Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
....


leende

Inte kan det vara rösterna
som ekar mellan väggarna;

betongsymfonier
av ord.

Inte tankarna;

jag tror jag lämnat dem
någonstans
bland drömmarna.

Jag går vilse
där i dina ögon

trots att du är närmare;
tätt intill,

så obeskrivligt nära,
faller jag,

som vinden faller jag
som lövet svävar jag

mot hösten
och mot drömmarna.


Fri vers av Henrik Nilsson
Läst 710 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2007-08-29 18:54



Bookmark and Share

    Lindizz
\"som vinden faller jag
som lövet svävar jag

mot hösten
och mot drömmarna. \"

dessa rader var väldigt vackra, en mycket fin text...
2007-10-19

  Linen
Hösten! Det kändes bra att dikten var så naturnära mitt i betongsymfonier! Vilket bra ord!
2007-09-23

  SvartKatt
\"som vinden faller jag
som lövet svävar jag

mot hösten
och mot drömmarna.\"

lasse-klass!
2007-08-30

  Malinosa
Fantastisk fin. Blir lite sugen på att falla...
2007-08-30

  Katarina_
Oj. Fint skrivet.
Jag blir varm av att läsa detta...
Och det känns liksom så nära..
Och det är så att man själv faller mot hösten och mot drömmarna.
2007-08-30

  madamebutterfly
Riktigt bra, underbar känsla i den här dikten...
2007-08-30

  sachie
Den här är farlig, Henrik. Farlig, för tårarna i ögonvrån. Farlig för känslan. Träffas av ord, bubblar över. *vågen*

^_^
2007-08-29

    lisa_dec
Titeln passade verkligen. Jag fastnade speciellt för \"Jag går vilse där i dina ögon\". Fint!
2007-08-29

  Maria Zena Viklund
åh vad vackert du skriver det tåras i ögonvrån om man lyssnar riktigt noga på orden!
2007-08-29
  > Nästa text
< Föregående

Henrik Nilsson
Henrik Nilsson