Som en vrakspillra som havet
kräkts upp på en öde strand
Ensam ,trasig och kantstött!
Stilla väntande i bränningarna,
på att någon ska se henne!
Höra hennes rop på hjälp
Se hennes smärta ,
förbinda hennes öppna sår
Ingen kommer!

Livets vågor slår allt häftigare,
mot en själs sargade kant
Hon försöker förtvivlat
hålla sig kvar på stranden,
men vågorna är för stora
Hon tappar taget och slits ut,
ner i djupet, ropande på hjälp.
men ingen hör henne
Ingen ser henne!

Ensam

Borta

Förlorad