Jag ser på din låga
att den är på väg att gå ut
Jag känner på din doft
att ångesten bor i din kropp
Jag ser i dina tårar
att du tror att du ska dö
Jag ser på dina läppar
att orden formar ditt adjö

Dina fingrar
de skakar så
Ditt leende
är strypt och stelt
Dina andetag
ebbar långsamt ut

Du fäste en sista gång dina blå
Du sa det sista
du i dina tankar hade
om kärlek
och dess evighet

Om du bara visste
Att jag saknar Dig så
Visste du då
att jag ensam kvar
skulle vandra

Saknaden växer i mitt bröst
det är hopplöst och utan tröst
Jag är glad att du fick gå i tid
och det gläder mig att smärtan har gett dig frid

Nu är det bara jag kvar
med sorg och ånger
bitterhet och kval
Nu står jag still
i min egen perifori