Det känns
att tiden går ...

... Har vandrat
några hundratusen mil
genom de själsliga
prövningarnas land ...

... men ännu ej
funnit min strand
i en stilla vik
där min tillkommande väntar
med sin längtande
utsträckta hand ...

Det skaver i mina själsliga sår
av längtan och saknad
efter att ha vandrat
utan min älskade
i allt för många ensamma år ...

Hoppet om en bättre morgondag
är det enda som återstår
sedan allt jag förlorade igår ...


©Peter Stjerngrim