Du säger något
om acceptans
frågan väcker
min oro
värjer mig instinktivt
känner
minnen som klibbar
om att lämna
gå vidare
glömma och förlåta

du frågar
och jag tvingas formulera
en sanning
som är sannare
än minnen
sanningen som går
i takt
med min livssyn


Att acceptera
är en början
inte
ett slut
ett val till
inte
ett bortväljande
acceptansen inkluderar istället
för
att stänga
ute


Öppna upp
för sorgen min vän
våga
möt livet
i all dess krankhet

du äntrar
en resa
med sorgen
som följeslagare

och i sinom tid finner
du att
din följeslagare
är acceptansen
inkognito