bara ett kvarterstramp från mig
bor bart, en liten rultig belgare
det är en konstig filur

den gången vi sågs
pröjsade han min kvinna
två lak för att binda henne
och ta några bilder

jag satt med hennes lillasyster
i köket
mumsade belgiska våffelkakor
drack mjölk och skojade
från och till kallade bart
han hade problem med knopar
ljuset och kedjor som krånglat ihop

jag hjälpte glatt
och fortsatte sen med kakorna
slängde en blick över axeln
och såg min kvinna
bakbunden i bara trosor
med komplicerade japanska knytanordningar
som spände runt hennes späda kropp
och undrade lite
om 2000 egentligen inte va
en billig fantasi

senare
ja, ni vet ett år eller så
går jag förbi
disponentgatan 14 b
och känner smaken
av belgisk choklad
och våfflor
smörja mina smaklökar
med fantomkittel
och ett illamående
så djupt begravt
att jag får svindel

jag sätter mig på trappen
till barts portuppgång
och förstår nog ändå
varför min älskling lämnade mig