Totalkaos som med ecstasy
Jag är uppåtuppåtneråt
På samma gång
Ångest och glädje liksom trasslar ihop sig
Kan inte skilja den ena från den andra
Är det så här det känns att leva?
Jag har inte levt särskilt länge
Inte heller särskilt mycket
Ändå tror jag att jag har levt mer än de flesta
Jag känner mig fånig
Naiv
Jag lät mig förföras
Jag lät mig bli glad
Det var underbart
Men om det är så här det ska kännas efteråt så vet jag fan
Jag gjorde någonting konstigt
Jag var inte riktigt mig själv
Samtidigt så var jag så mycket jag som jag bara kan bli
Jag vet inte (standardreplik från min sida, tyvärr)
Jag vill så mycket med mitt liv
Så mycket att det kanske slutar som ingenting
Jag vill upptäcka världen
Se allt som finns att se
Jag vill veta hur vattnet smakar i Kina
Hur man väver mattor i Indien
Jag vill se sjuka barn leka
Jag vill se friska människor leva
Jag vill vara mig själv
Framför allt vill jag vara mig själv med andra
Jag vill rädda världen (det som går att räddas)
Jag vill älska, älskas, hata och hatas
Jagvilljagvilljagvilljag V I L L