***

Det var så underligt
jag trodde jag bara
skulle kunna känna sorg
igår under minnesgudtjänsten

Det var så märkligt
för så blev det inte alls
jag skrattade en massa
och kände ren lycka istället

Det var så underbart
att få ta del i den fina
högmässan och ta farväl
av Börje i stillhet med sånger

Det var så skönt
för jag kände friden
komma i mitt bröst
precis som vi bad om innan

Det var så underligt
jag tyckte inte ens om den
moderna kyrkan när jag klev in
men älskade den, när klev ut efteråt

Det var så märkligt
jag kände ingen där inne innan
men efteråt kändes de inte främmande
längre utan var som en enda stor familj

Det var så underbart
att slippa bära dödens tårar själv
Vi delade allihop under taket
tankar och hoppet om livet efter detta

Det var så fint
med alla tända ljusen
och all den stämningsfulla sången
jag glömde all oro inför allt vackert

Det var så konstigt
för dagen började med
stor blåst, oväder och tunga
regnande gråvädersmoln.

Men det var så märkligt
för på kvällen skingrades molnen
solen sken på klarblå himmel innan sol-
nedgången, det såg ut som om himlen brann


Jag är så tacksam Fader
även om det så bara är
fantasier som skenar iväg inuti mig,
och spelar mig underliga spratt

Så kändes det ändå som
om himlen först grät, men
sedan höll fest för döden
framför en enorm öppen eld

Och himlen brann
Jag såg det med egna ögon, trots allt!
Men kände inte eldens flammor
men din kärlek som omslöt mitt allt


***