...Och när du går
lämnar du en massa
spår i våra inre

minnen som aldrig
försvinner ur tiden
som blir kvar



...Och när du går
går vi litet sönder
inuti våra skrymslen

För saknaden svider
försvinner aldrig helt
blir som ärr i själen



...Och när du går
blir avtrycken kvar
som hål i marken

blir hål i anden
som små hål i
luftballongen



...Och när du går
går du ur tiden
förgången till framtiden

lämnar plats för
nytillkomna små
människomirakel

//V.Hansson (Olausson som ogift)