Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
R.I.P D. Du dog i sviterna av sjukdomen KOL förförra hösten... Jag älskar dig alltid! (skrev den här diktsviten för ett par år sedan innan hans bortgång...)


Nikotinmustasch med glimten i ögat (diktsvit)

1.
första gången jag såg dig
var i rökrummet på akutavdelningen
jag var där för panikångest och en
depression
och du var psykotisk som vanligt
-Visa mig brösten, fräste din sönderrökta röst
Jag tittade på dig som om jag trodde jag hörde fel
släckte ciggen och gick livrädd därifrån

ett par timmar senare var jag så röksugen så
jag övervann rädslan att möta dig igen
då satt du där med en annan kvinna
som var lika väck som du
och hon visade dig sina bröst
i och med det flyttades hon genast
till en annan avdelning

2.
Du var över femtio år
men beteede dig som en stor
jättebebis ändå
med kepsen alltid lätt på sned
och pipan i munnen
som du knackade ur frenetiskt
mot metall-askopparna på psyk

Du slängde min kortlek gång på gång
den där veckan på sjukhuset
påstod att det var djävulen som satt där
och jag var precis vansinning lika barnslig jag
och skällde på dig ursinnigt
men du älskade att jag bråkade med mig
och skrattade frenetiskt

Jag tror det var där jag blev kär i dig
ditt gamla gubbsleml
det går fan inte annat än att älska dig

skvatt galen har du alltid varit så länge
jag känt dig
och livfarlig blir du när du blir sjuk
likförbannart älskar jag dig
för du är ju så oemotståndlig

du är några år äldra nu
men precis lika hopplöst bebisaktig
nu som då

3.
Jag har hört att du dupperade
kvinllig personal
förr om åren när du var intagen
på psykavdelningarna
att fler än en personal sa upp sig
eller bytte avdelning
och jag är inte alls förundrad över det
mest fnittrig av blotta tanken
jag har sett foton på dig från den tiden
då var du ju vackerheten själv
utan nikotinmusthaschen
och vet ju hur lätt du lindar folk
runt dina fingrar
så himla enkelt och träffsäkert

men på den tiden var du ju vacker också
idag är du ju bara sliten
av alla mediciner och den tärande sjukdomen
och man hör knppt vad du säger längre
i bris på fungerande tänder

men likförbannat går det inte annat
än att älska dig
antar att det var ännu svårar förr
att inte falla för dig
du är den värsta spjuver jag vet
och ler vid blotta tanken
vilket helvete de måste haft att
hålla ordning på dig
för då var du jag vacker med

4.
Vaknar av att brandlarmet gått
du är snorpsykotisk och paranoid
personalen försöker just då
lugna de övriga boende på gruppboendet
att det bara är falskt alarm
sätter jag mig med dig och dricker en
kopp kaffe med dig mitt i natten

Jag vet att det är du som satt igång larmet
och att du egentligen är farlig då
när du är så paranoid
men du blir alltid så lugn av mig
och jag sitter där och skäller ut dig för ofoget

-Nä , nu tar vi fem rätt, säger jag och håller
upp ena handens fem fingrar.
Men du börjar prata om att akta sig för läkare,
poliser och pyskologer som vanligt när du är väck
och jag inser att det är kört
det gå inte att nå dig och få vetitga ord ur dig
när du är så där väck

fortsätter att bråka med dig och fortsätter
att dricka kaffe

5.
Vi sitter där och bolmar ikapp du och jag
du undrar om du kan få byta färdigköpta
cigg av mig i utbyte mot dina hemrullade
och så är bytet igång frenetiskt
du börjar svammla om att sex är
viktigt för hälsan
och jag håller givietvis med om det
sedan tillägger du i nästa andetag att
om kvinnan inte får orgasm blir det ingen
befruktning
jag skrattar uppgivet mot dig och säger
-Men så är det ju inte, vi blir med barn
utan den biten med ju.
-Nä säger, ja nästan skriker du.
-För ni kan inte bli med barn utan själva orgasmen.
Jag försöker enträget övertyga dig om att du har fel
men det är strötomöjligt när du fått för dig en sak
du är det envisaste jag känner
jag ger upp och låter dig får rätt trots att du
egentligen har fel som så många gånger förr
och skrockar uppgivet åt dig

6.
Du är en riktig marodör när du blir sjukare
och rätt läskig emellanåt
jag talade med en väninna och hon berättar
att första gången hon träffade dig
sprang du omking naken på avdelningen
utan en tråd på kroppen och visade upp dig
under personalens uppgivna protester
och jag kan riktigt se det framför mig
jag är nästan litet avundsjuk att jag missade det
ja, galen är du ingen tvekan om det
likförbannat älskar man dig
det går inte att göra annat

7.
du håller på att röka ihjäl dig
hostar så du nästan spyr vid varje
bloss du inhalerar
när jag är på besök hos er
vi kikar i fotoalbum vad som hänt under
åren sedan jag flyttade
det är bilder på dig med och jag utbrister
-Vad fin du är på korten!
först skiner du upp som en sol
men sedan när du ser bilderna på dig själv
börjar du gråta hejdlöst, så tårarna strömmar
och mumlar att du ser ut som ett monster
och fan ja, det gör du...
du är förstörd av alla år som galen
av alla mediciner och det hårda liv du levt
du är inte ung längre
men fast i ett barns sinne
du ser inte alls normal ut längre
men vi som tycker om dig
ser ju dig för den du är
själv hatar du dig själv
och faller i gråt varje gång du ser de där korten...

8.
Jag ringer och pratar med dig och
då skriker du
-Vilken avdelning är du på nu då?
jag svarar
-Jag är inte på någon avdelning längre,
jag bor själv nu
och då skriker du genast
-Ja men du aktar dig väl för alla läkare
och psykologer och så va?
och jag svara som så många gånger förr
-Visst det gör jag det!
ingen ide att ta en diskussion med dig
när du är så där
det är dött lopp då
-När flyttar du tillbaka då? frågar du
-Aldrig, svara jag tveklöst, jag flyttar aldrig tillbaka
till den hemska hålan
var på du svara smått irriterat:
-Är du dum eller!?
och jag kan inte annat än skrattande svara
-Ja, det är jag, jag har väl aldrig påstått motsattsen.
Då skrattar du högt med.

9.
Jag åkte förbi en snabbvisit
för ett par månader sedan
och du kom emot mig leendes
sedan tog du mina händer och förde dem
mot dina kinder och höll dem där länge, länge
och såg mig i ögonen
jag var rent lipfärdig och rörd
jag vet du längtat efter mig och att ni boendes
på gruppboendet ofta talar om mig
undrar när jag ska komma på besök igen
sedan satt vi därute i solen och höll varandras händer
och pratade om allt som i gamla tider

Jag var bara på genomresa och åkte
ganska snart igen
du tittade tårögt på mig
-Åker du redan ,undrade du frågandes?
sedna gick du paranoidt bort till bilen och
kollde in registreringsnummret

Jag vet ine om det var sist gången som jag såg dig
jag hoppas verkligen inte det
för du har fått KOL och är så dåligt stundtals
i dina lungor

Men minnet av mig med mina händer på dina kinder
och ditt tandlös leende
och sittandes smekande dina lurviga varglika händer
kommer för alltid bli ett med mig
du min älskade galna pyskkompis
du kunde varit far till mig
ändå var det jag som försökte uppfostra dig förr
likt en storasyster till dig.

(Det var sista gången jag såg honom
Han dog i sviterna av Kol i oktoner 2006. )












Fri vers av Viktoria Olausson
Läst 742 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-07-13 12:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Viktoria Olausson
Viktoria Olausson