De pratar om mig där uppe
på änglarnas föräldrarmöte.
\"Ett onyttigt liv är en tidig död\"
säger mästerpoeten von Goethe.

Mina tankar är täckta, så ingen kan se
Vad jag gömmer där under slöjan.
Jag brukar ha ett stycke av tyg runt min arm.
Det sticker ut under tröjan.

Ni säger ingenting
men tänker i smyg.
\"Vad är det som döljer sig
under hennes tyg?\"

De väntar på mig där uppe,
borden är dukade till fest.
Och när jag slutligen kommer dit
är det inte bara som en gäst.

Jag ska stanna där uppe, det ska jag.
Jag ska sluta ögonen och glömma.
Jag ska blicka ner på jorden och förlåta
och sen äntligen ska jag få börja drömma.

Ni säger ingenting
men ni kikar diskret.
Innanför ärmen
på en dödsdömd poet.

(Låt oss säga att \"någon\" är jag.)

Någon inne i flocken
har gömt sig under sin huva.
Någon smyger så ingen ska se
till en självmordspoets mörka gruva.

Någon snubblar och faller
men kravlar sig alltid upp igen.
Någon vandrar i sällskap med
Döden, någons enda vän.