Jag sitter och diktar lite Goya
men målar min dikt rokoko.
Och vågorna klucka så loja,
så vaga och vaggande blå.

På bryggan jag sitter i drömmar
på knä som en bedjande Munch.
Hör vattnet inunder som strömmar
ett sorlande vaggande: \"-Sjunk!\"

Jag sjunker i glittrande spegeln;
Och molnen som sväva i skyn
de glida som riva de seglen.
Med strömmarna flyter min syn.

Om bilden i stunden jag fångar
så målar i mig en Chagall.
Och fri i de sorlande gångar
dikt väver i själens korall.

Jag sitter och diktar lite Goya
men målar min dikt rokoko.
Och vågorna klucka så loja
med diktaren svävandes bort i det blå.