Visste du egentligen nånsin
hur kär och full av beundran jag var.
Vet du egentligen hur mycket
jag beundrar och hatar dig mer och mer
för varje dag som åker förbi.

Det var du som fick mig bli älskad,
känna mig viktig och speciell.

Det var också du som fällde ner mig.
Du sårade mig, och lämnade mig,
men jag fortsatte älska dig och beundra dig,
för en människa kan vara vacker fastän
han gör fula saker.

För långsamt märkte jag att vi inte längre var vi.
För plötlsigt slog det mig att det var över.
Helt enkelt bort taget.

Jag faller för dig, dagligen.
Men dina ögon är riktade åt fel håll.