De skulle vara vi två.
du och jag, jag och du.
Det sku vara den naturligaste saken,
vi två tillsammans.

Men väggar hoppade på mig,
väggar omringade mig.
Ångest skrek inuti mej,
värktabletter skrattade åt mig.

Tabletter ville inte sjunka ända ner,
de ville komma upp, de ville se mig lida.
De ville se min smärta.

Det var du som som tog det första steget,
det var du som tog det sista steget.
Det var jag som fick dig sluta gilla mig.
Det var allt mitt fel.

Nån steppar inne i mig,
nån trampar ner mig.
Och de här med lycka,
det vill inte fungera.

Tabletter ville inte sjunka ända ner,
de ville komma upp, de ville se mig lida.
De ville se min smärta.

Du ville skratta och se hur en människa som beundrar går till överdrift.