Om att jaga en skugga.
Så skulle våra memoarer heta.
Förmågan att alltid ta omvägen via
oändligheten på vägen till oss.

Var fanns vi när;
Sena kvällar trodde på ljusa mornar.
När tanken hamnade under viljan.
Inga svar är osanna.
Detta är bara orden om hur vi inte
vågade växa ikapp vår osäkerhet,
igenom vår glasvägg, fram till oss.

Ändå står vi alltid någonstans,
som en dörr ständigt på glänt.