Ibland hör man bara det man vill höra,
för det nämns aldrig i verkligheten.

Men när du är tyst,
så säger tystnaden mer.

Leéndet, tänderna och blicken.
Det ger den där \'kicken\'.

Hjärtat slår som en tvättmaskin
och det enda man får fram är ett mesigt flin.

Man hoppas och önskar och hoppas lite till,
Att tiden inte bara står still.

Man vill komma framåt,
ja man vill komma någon vart.

Men tystnaden är ju alltid en start?