När stockholm håller mig i handen,
så trillar jag inte i de långa rulltrapporna till tunnelbanan..

När kulturhuset lyser i vinterns mörka kyla,
så att jag vet vart jag är påväg..

När alla människor pratar den där konstiga dialekten,
med ord som; Dåra? saru? skaru? haru?

Människorna inne på NK stressar \'snyggt\' förbi varandra..

Då vet man att man iallafall går säkert..
För stockholm håller mig i handen ikväll!