Jag är gamla sceners estradör
som med rimmad vers vill vädja om gehör -
(eller snarare en stum kompars
och mitt drama är snarare en fars.)
Men min vers skall sväva lätt
likt musik av min namne Satie;
bölja som en smäcker valsmelodi
eller tralla i kuplett.

Och avspeglar dikten ej min spleen?
- liknad vid en ros av Blake.
Blir jag inte lika firad som Ferlin,
då går jag prompt ut i strejk!
Skriver inte ens den minsta rad;
eldar mina skrifter till det sista blad.

Så en sista liten hälsning blott,
sedan kan du säkert sova gott:
Ja förlåt mina enkla pekoral.
Det var allt som blev
när jag skrev
för att lindra mina kval.