När orden tryter!

Ibland kan man känna sig lite ensam
Och ibland lite tvär
Och det är då som man beter sig så där konstigt
För det är lätt att man knuffar på den första bästa person som man ser
Sen låtsas man bara att det regnar
och bara står och ler

Ibland tryter orden när man vill få någonting sagt
Och det har i sin tur gjort att ingen lyssnar på en
Och det kan göra en lätt frustrerad och arg
Inte på dig eller dig, min vän!
Utan på en själv

Varför kan man inte få till orden så där som man vill när det är så mycket som man vill få sagt?!
För som osynlig är det mycket svårt
Det kan lätt leda till att man får ångest och faller ut i gråt
Då man säger till sig själv
Förlåt!