Solen strålade in genom fönstret
och landade mjukt på din hand i ditt knä.
Du tog ett andetag djupare än det första
nästan som om du ville säga något.
Kanske något som inte fick glömmas
men det var ingen som lyssnade.

När du upptäckte att själva solen smekte din hand
lyfte du den försiktigt mot ljuset
blinkade till av förvåning när du såg hur gammal den blivit.
Lika skrynklig som ett russin
och med en ton i lätt rosa.
Du suckade och blundade
tänkte tillbaka på den tiden
då du kunde smeka henne bortom sans.

Som om hon kunde läsa dina tankar
så gav hon dig en blinkning
med ena ögat sådär som hon brukade göra.
Gick fram till dig
och tog din hand i sin,
en fläta av ljust och ljusare
men med en lätt ton av rosa.
Hon tänkte tillbaka på den tiden
och hur du fortfarande kan smeka henne bortom sans.

Två kroppar med rynkor,
och som händerna är vackra
är de ett.