Det är något i din drömmande blick,
som får mig att undra så.
Önska att jag visste vad du känner,
djupt därinne dit ingen annan kan nå.

Livet blev inte riktigt som du tänkt dig,
kanske tyckte någon du passade bättre i svart.
Känner hinnan som håller dig fången,
din förtvivlan över att inte komma någon vart.

Drömmande ögon som betraktar världen,
önskar så jag visste din hemlighet.
Leende ibland men oftast inte,
du bär på en ofattbar smärta, jag vet.

Brukar du också fantistera dig bort,
låtsas vara ett litet frö för vinden?
Kanske ett sandkorn på den milsvida stranden,
vet hur du längtar, av tåren på kinden.

Men vi får aldrig ge upp hoppet,
tror att lyckan står den djärve bi.
Av längtan att nå dit ingen annan når,
kommer dagen då hinnan brister och du blir fri.