Glad i nyllet folk på gatan ser

när jag är ute och promenerar


Bakom glansen genom ögonen

kan man se ärren efter lidande

och smärtans tyngd av livsöde

skuggas av olyckskorporna

frostandes i livets dal och topp

så har det hittills varit som gått

följa normen som är acceptabel

för statsmaktens välfärdsystem

i deras bojor värjande kämpa


Nu i det okända ödemark vandra

utan förväntan och hopp om bättring

lägger jag fram det ynkla jag har

låta se hur det verka få mogna

till den dag på ålder höst skåda

över sitt välstånd byggt upp

av egen kraft må det bli

gör min del och vad andra gör

har jag ingen makt att rubba



det är bara en fasad ändå