Bekant hälsar på ändå kan inte veta vad det är för mark jag nu går på.
Endast, här på glödande ocean blickar ut i filosofin vart det bär.
Månfasen får leda mig fram ur positionen med tiden vaka efter land.
I horisonten finns fyren som påtalar sin existens med öppen hamn.
Seglads jag gläds efter år av sömn, vill jag knopa varsamt fram.
Okända element styr ankaret till slut ned i havsbottnet utanför viken.

Omvälvad av dagens brus och dus kommer skymningsvågen emot mig.
Enorm kraft, svår att hålla emot bågens väg, har öppnat flödet i kanalen.
Ur sin dvala söka jag finna känslorna nu blommar upp om vårens sång.
Tackar dig, du sköte berör idag med otydlighet, ack ändå av välbehag.
Tillförsikt beskådar jag i ådrorna, dessa pusselbitar som ska passa.
Fröjd är dina värmestrålar må få kunna - kära längtan - beskära fram.

Detta är ingen filmsaga, dock ska det bli bio nästa vecka!