du varken ler eller gråter

bara är

vandrar i banor

glömmer tid och rum.

Rutiner

samma sak

men inte ett ljud

i andras närhet du gör,

folk undrar vad du bär på

vad din anledning är.

Men i dina ögon lyser mörker

ditt kroppspråk tyder på kuvning

så varför

sanningen är

du tror det ska va så.

Men din tystad säger

att du är trött

dax att resa sig från marken

och stråla med ditt inre.