Under en flammande himmel naturen så
så knoppsprängande vacker döljer sig
liv och död,

mellan blodiga läppar grymheten döden
vaksamhet allt vill leva.

lyckan att få se ljuset treva långsamt in i
sitt mörker månen dyker in i ljuset
försvinner

ur tystnaden ett jubelskri när ensamheten
hittar hem,

du är som ett vittne som ser dej själv

därinne mellan barnets oskuldsfulla läppar
strömmar fyllda av små blommor all din

kärlek tillbaka som legat gömt som

en frusen fors inom dig mellan tid och rum.....