Lägg all din skam åt sidan
och tillåt min kärlek, nära,
för skamfylld kärlek dör,
sakta, sakta.

Glas och skärvor
kan skilja oss åt,

men låt oss ta död på skammen,
innan den triumferande vänder hemåt,
till kammaren, den blodfyllda,
och ristar segertecken i det råa, röda.

Lägg allt det sorgsna åt sidan,
och tillåt mig, nära,
för sorgsen kärlek dör.


...sakta
sakta...


dör jag...
...utan dig!