Ser jag Ekelöf? -
han ser mot mig
sned mun nedom baskern
och talar
om mitt jag som inte tycker om …

Jag vill inte prata med farbröder som luktar sprit

Han talar om något
som jag inte vill veta.
Varför skulle jag vilja veta?
Han ramlar i fyllan och villan
och slår näsan platt -
sitter sedan och tittar,
snett leende.
Och jag känner motståndet -
du får inte prata om mig
mer än vad jag pratar om mig.

Jag vet nog lite om hans Sverige
och hur det luktade illa

luktade sprit och vägglöss

fotogenlampornas mörker.

Det är borta nu
Vi vänder oss mot rymden.
I kosmos svävar asteroiden Ekelöf dock
och ser mot mig
och verkar vilja tala
trots att jag inte vill.
I blicken finns oförståelsen mellan generationer.
Så jag glider bort
från hans blick.

***
Den 15 juli hittade jag följande rader hos Gunnar Ekelöf: "... de vissna löven faller sakta ner över brustna ögon som för alltid stirrar in i himlens undergång..." (Kosmisk sömngångare)
***

DEN SJÄTTE KVARKEN

Man har funnit den sjätte kvarken;
i sina underjordiska salar
torterar vitrockade vetenskapsmän
sanningen ur den plågade materien

sprängda stjärnfall rakt ut i avgrunden

det yttersta viker undan med en bugning,
ända till dess att (jag citerar Ekelöf):
"den sista människan drömmer eld och allt
är slut tills vi gör uppror emot allt för
att förinta oss själva bryter oss ut ur
cirkeln och avviker från verkligenheten
och andas in så djupt att vi förlorar
medvetandet så djupt att hela vintergatan
strålar i lungorna för att försvinna i
nordost med lugnt ansikte"
(slut citat)

verklighetens rötter slits sönder
av drömmarna onda maskiner -
för hur länge? - Den stålbefjädrade
vråken söker svar.

Kanske Ekelöf känner gåtan
kanske Karlfeldt vet svaret när han i
natten hör kornknarrens slag ...
kanske svaret finns hos Varin.