Tid och otid formar naturen.
Sår får skorpa. Läker. Blir ärr imorgon.
Rop till luft, till liv när vinden utmanar takten.
Regndroppen är grundvatten när dagen flytt allt ljus.

Stunden fångar våra tankar när inget annat kan.
Är omställningen mellan inget och allt. Statyn av känsla.
Androgynt väntar den på sitt öde,
medan modern sprider sin jord.
Ögonblicken av ovisshet tilldelas sin plats.
De kvicka är tiden mellan morgon och kväll,
De dröjande förvandlingen mellan då och nu.