Fotbollsfarsan, den smygande narcissisten.
Skriker lungorna av sig när du stukar vristen.

Du ska vinna, du ska glänsa, ja du måste alltid vara bra!
Annars är du ingenting alls att ha.

Stackars sonen som kommer ut som homosexuell,
som hoppas på att pappan ska tolka det bra och vara snäll.
Utslängd på gatan, slagen som satan.. slutar den historien sorgligt.

En fotbollsfarsa ska alltid vara i centrum,
i hans värld finns inga väntrum.

Genom kränkningar, påhopp och trakasseri..
Känner sig denna människa plötsigt fri.

Han kan kasta ur sig vad som helst,
han behöver väl inte bli frälst.

Blickar som blänger,
skräp som han i naturen slänger,
barn som mår dåligt,
en uppkäftig fru..

Han utstrålar lycka, men vad tror du?