Jag var slut och borta
Alla bekantskaper så trånga, korta
Dagar av tristess i mörk mörk blå
Demonerna verkade omöjliga att klå

Men så hände det en dag
Att jag hamnade i nya människors lag
Ljusa skyar började ta form
En ny och kraftfull storm

I mitt bröst börjde det ticka
När jag över era anleten blicka
En i mängden av er alla
Som jag trygg kan tillbaka falla

Vi har sett så mycket av varandra
Men ingen kan vi klandra
Att vi nästan aldrig hörs av
För jag kommer aldrig glömma vad ni gav

Ni gav mig lusten tillbaka
Lusten att skapa och aldrig försaka
En god väns sällskap och hand
Med en kram vi skapar starka band

Kärleken må komma och gå
Men vänskapen må den bestå
Jag ser er i mitt inre sinne
Starka fina etsade djupt i mitt minne

Ni är mina bröder och systrar
Jag ber er nu att ni lystrar
Hjälp mig att behålla min tro
Att vår vänskap är den starkaste bro

Jag avslutar detta ode till er
Men i slutet väntar ännu mer
För jag känner er även nu
Nära men långt borta, så är det ju

Vi ses och hörs