Jag är ingen väglus. Men det finns de, som verkar tycka det. Alla, som inte tål att se en bil framför sig exempelvis. Min bil. Som måste köras om till varje pris. Trots att de flesta av förarna, efter omkörningen, saktar ner till exakt den hastighet, som jag håller. Den rätta, alltså. Eller till och med minskar farten, så att jag måste göra detsamma! Men: då kör vi ju båda för sakta!

När jag kör bil försöker jag alltid hålla anbefalld hastighet. Tänk, om alla andra bilister gjorde det också! Jag menar: står det 50, ska man hålla 50. Det är ju hur självklart som helst. Finns det en skylt, där det står 110, är det ju den farten, som gäller. Svårare än så är det inte!

Hur hur noga jag än försöker hålla mina 110 på motorväg, blir jag alltid omkörd av än den ene, än den andre. Jag trodde länge att det var fel på min hastighetsmätare. Den visade säkert alldeles för höga värden. Men, sedan jag varit inne och undersökt den hos SUOAAFMA (vilket ju, som alla vet, betyder \"Statens undersökande organ av automobilers fartmätarappareter), tydde allt på att min mätare var korrekt. Den enda slutsatsen jag då drog, var naturligtvis att alla andras apparater måste vara felaktiga. När jag nämnde detta för en av tjänstemännen på SUOAAFMA, blev jag utskrattad.

\"Det är ju dom andra, som kör för fort\" sa han, när han äntligen skrattat färdigt. \"Det begriper du väl. De flesta kör 139 kilometer i timmen på motorväg.\"

Jag förstod absolut ingenting. \"Varför det?\" frågade jag. \"139 kilometer?\" Det måste ha låtit väldigt dumt. Jag framstod nog - det förstår jag nu - som kusinen från landet.

\"Gamle man\" sa tjänstemannen tålmodigt. \"Håller du 139 kilometer i timmen, går du säker på körkortet. Då kan inte polisen ta det. Men kör du i 140, ryker det direkt. Det måtte du väl veta\".

Nej, hur skulle jag kunna veta det. \"Jag trodde att man MÅSTE hålla 110. På motorväg, alltså\".

\"Jag orkar inte med att stå här och förklara saker och ting för dig\" fortsatte tjänstemannen och såg på mig med avsmak. \"Hur fick du ditt körkort egentligen? Och när? Det måtte ha varit i seklets barndom\".

\"Det var faktiskt 1946\", svarade jag förorättad. Så så länge sen är det inte. Det var i alla fall efter kriget.\"

Tjänstemannen blev åter full i skratt.

\"Det kunde jag väl tro\", sade han. \"Det var väl gengasare, och röd flagga framför bilen, som gällde då. Adjö med dig, gamle man. Och kör nu inte för fort. Det kan finnas kor på vägen. Och får!\"

Mannen gick skrattande därifrån. Jag kände mig avsnoppad och körde hemåt full av harm.


Fortfarande förstår jag inte vad folk gör med all den tid, som de sparar, genom att köra om mig hela tiden. Det måste ju innebära att de får mycket, mycket tid över. Vad använder de den till, tro? Jag måste försöka få svar på det någon gång. Själv tycker jag att jag hinner det jag vill göra. Trots att jag håller den fart man ska.

Och så detta med fartkameror. De är ju fullständigt onödiga! De måste ju vara hutlöst dyra att tillverka och sätta upp. Undra på att jag måste betala hutläst med skatt! Och inte nog med det: när de väl är uppsatta, ska det varnas för VAR de står också! Detta är ju det kompletta vansinnet! Men jag förmodar att det är mitt huvud, som inte hänger med. Vem vet: jag kanske, trots allt, är en dumbom? Eller så är jag på tok för gammal för att fatta.

Jag menar: ska det vara någon mening med kamerorna - att få folk att dämpa farten - ska väl ingen förare veta, var de står! Annars är det ju bara att vråla på igen, så fort man passerat den riskabla vägsträckan, eller hur. Vad var det då för nytta med dem? Jag har till och med läst att folk tar bort sina registreringsskyltar fram och gömmer sig bak solbländningsskyddet - eller vad det heter - då de kör sträckor, där kameror kan dölja sig. De som sitter i bevakningsenheten, eller vad den kallas, kan sedan inte identifiera föraren, och så slipper de böterna och får, kanske, till och med behålla körkortet. De måste känna sig väldigt smarta, som lyckas lura myndigheterna på detta sätt. De kanske till och med - vad vet jag - orkar sova gott på nätterna!

Det är så mycket jag inte förstår. Jag begriper mig exempelvis inte heller på alla de mil med mitträcken, som jag ofta ser, där jag kör. Det finns ibland mil efter mil med sådana, och jag förfäras vid tanken på de oerhörda summor dessa måste kosta. Summor som jag betalar i skatt! Det behövs ju endast ett par ynka vägmärken, som betyder \"Förbud mot omkörning\". De skulle säkert säkert inte kosta särskilt mycket. Då skulle ju det problemet vara ur världen!

Undra på att skattepengarna inte räcker så att jag, som alltid håller de farter, som står, kan hoppas på en tryggad ålderdom!

Ett litet råd skulle jag också vilja ge till alla er poliser, som patrullerar vägarna. Om ni följer det kan alla, åtminstone oss trafiklaglydiga i landet, få det mycket bättre genom alla de pengar, som tillförs statskassan! Kör exakt 110 på motorväg. Helst i civilbil. Varenda en, som kör om er (och lita på att de är många) tar ni avsides och kräver böter eller körkort. På stubinen! Detta gäller förstås även en kategori trafikanter, som har, vad jag förstår, helt fri fart: motorcyklisterna! När såg ni någon sådan hålla 50 i tättbebyggt samhälle, exempelvis? Nej, snarare tror de att det är 150 som gäller! Men jag har ännu inte, efter alla år, sett en enda motorcykelfortkörare bli gripen av polis. Vad beror det på? Är det kanske så att ni poliser inte har en chans att hinna ifatt dem? Jag har länge misstänkt att det är så det ligger till.

Här skulle finnas hur mycket pensionsmedel som helst att tjäna in. Jag skulle kunna leva lyxliv på min ålders höst. I stället får jag söka hanka mig fram på vatten, potatis och sirapssmörgås! Sådant är inte värdigt en gammal, utarbetad människa!

Nej, om alla höll lagstadgade hastigheter, som jag, skulle vi må mycket bättre i trafiken. Dessutom skulle vi nedbringa olycksstatistiken till ett minimum. Och min pension skulle kunna höjas med många sköna tusenlappar varje månad!

Ingvar