Dystert med ett illavarslande leende

Draperande skuggor vårt ljus

Visionerna fast på fingertopparna

Ingen färg runt ögonen är prydlig

Det kommer sakta till liv

Bara fylld av ren instinkt

Bakbundna forslas vi dit

Villfarelsen är nu tydlig

Det klapprar hårt mot sten

Inlindade i mjukt dunkel

Kommer inte åt frigörelsen

Kopplad följer lydig

Behärskar fruktan i tårarna

Trevar efter rätt riktning

Inpå nära, allt tätare

Nattens labyrint blir synlig

Mina händer är dina syster

Du kan ta av den masken nu

Mina ögonen är dina syster

Du kan ta av dig rustningen nu

Dina utsvultna läppar

Jag kysser dem

Din knottriga hud

Jag tar den hem

EPILOG 

Och den svarta kappan faller

Svart halsduk viras av

Stövlar av svart läder bänds av vrister

Handfatet färgas svart av borttvättad mascara

De svarta stuprören är omständliga, jag ger en hjälpande hand

Och knäpper upp den svarta behån baktill

I svarta spetstrosa kryper du sen ner

i dina vita lakan