Vet du verkligen vad du betyder för mig att du är det bästa som har hänt på många år?

Vet du att jag saknar dig varje minut?

Nej hur ska du kunna veta det jag säger ju inte det till dig med rädsla för att vara för mycket och ge dig för mycket ansvar för hur jag mår.

Vet du att jag kallsvettas om du inte har ringt på några timmar, att jag får svårt att andas eftersom mina tankar säger att det hänt dig något eller att du slutat älska mig?

Det vet du inte heller för då skulle du inte orka älska mig.

Jag tar inte riktigt emot din kärlek

jag är för rädd

Rädd att du ska upptäcka att jag inte var den du trodde.

Vet du att jag ligger och grubblar och har dåligt samvete för att jag kanske lät orolig och rädd sist vi pratade var för känslig

Eller för ifrågasättande?

Vet du att jag tror att du kommer tröttna på att jag inte har det minsta lilla självkänsla och självförtroende just nu och inget som du säger får mig att ändra på det för jag tror bara att du säger fina saker för att du tycker synd om mig.

Vet du att jag nästintill tror på att jag verkligen är en fasansfull människa och tycker det är bra att jag är borta några dagar då och då från dig så att du får vila från mig?

Vet du att jag tycker att jag gör dig en tjänst eftersom du slipper mig ett litet tag och kan hämta kraft.

Vet du att jag inte tycker om mig själv att jag tycker att jag är fet, blek och ful?

Du vet kanske 1 % av detta så det är kanske därför du fortfarande står ut?

Vet du att jag egentligen tycker att jag tar upp din tid när du umgås med mig?

Vet du att jag egentligen mår sämre än vad du vet och mina tankar är mörkare än jag säger?

Vet du att jag är en lögnare när jag säger att allt är bra?

Vet du att jag tänker på hur skönt det skulle vara att dö flera gånger om dagen?

Vet du att när du har lovat ringa och inte gör det tror jag att du är död eller har ångrat dig om oss?

Vet du hur jobbigt, tärande och

Uttröttande detta är?

Nej det vet du inte för då skulle du nog lämna mig

För jag orkar inte lämna dig trots att det är väldigt energikrävande att ha

någon som är så viktig som du är.

Varför gör jag alltid killar så viktiga?

Varför betyder de allt för mig och får mig att tro att jag inte kan överleva utan dem?

Visste du att jag har så många frågor i mitt huvud att jag inte ens orkar svara på dem?

Vet du att jag ibland bedövar min smärta med tabletter och/eller alkohol?

för att jag inte orkar höra mina tankar och bara vill stoppa dem få dem att stilla bara för en stund för att sen när bedövningen släpper känna ännu mer ångest och förtvivlan

Och att det ibland känns att jag snart gör vad som helst för att slippa må dåligt?

Om jag berättar allt detta för dig eller om jag till och med låter dig läsa detta brev så tror jag att du skulle bli förtvivlad och maktlös, frustrerad och rädd trots din mamma som har mått dåligt i nästan hela ditt vuxna liv och du är rätt van vid katastroftankar i din omgivning och du säger att du är stark.

Men jag tror ärligt talat inte att du skulle stanna så länge till även om du säger att jag är det bästa som har hänt dig på mycket länge

och att din kärlek till mig är lika stark som din första kärlek.

Vet du att jag kämpar för att inte gråta när du ser på?

Vet du att jag inte säger att jag mår dåligt även om jag känner att luften inuti mig håller på att ta slut och jag tror att jag ska kvävas?

En gång sa jag att det känns overkligt, jag delade en otäck och äckligt skrämmande känsla med dig då trodde du att det berodde på att jag kanske inte vill vara hos dig? Om du lätt kan känna så då vill jag inte dela såna starka upplevelser med dig för då kanske du tror att du har gjort något fel så därför kväver jag hellre min oro och skriver av mig så som jag gör just nu eller pratar med någon som jag egentligen gör allt för sällan

Eller kanske tar jag lite sömntabletter för att sova bort några timmar för att vakna med ännu värre ångest.

Vet du att jag har det jättesvårt just nu?

Hur ska du kunna veta när jag låtsat att allt är bra?

Jag skrattar fast jag egentligen vill skrika och gråta som ett hjälplöst barn i din famn.

Hur länge orkar vi? Du vet inte det eftersom du inte vet att jag går och bär på det här morgon till kväll med en envis längtan att det snart ska vara över och jag ska känna mig fri och hel igen.

Jag har delat mycket med vissa och de har inte orkat så därför lider jag i tysthet med min inre visshet att det snart ska gå över.

Mellan den 22-23 / 9 _07 ©