Ni bad mig att sudda

Det som har hänt är snart ett överspolat kapitel.
Det är som en videofilm man ska spola tillbaka och lägga undan

Sudda
sa ni

Jag ville inte sudda
Jag ville inte gå till någon jävla ungdomsmottagning
och känna mig som ett himla psykbarn
Jag ville inte prata igenom
"det som har hänt"

Men jag gjorde det
(vad hade jag för val?)


Och nu
är det samma människor som bad mig sudda
som nu ber mig att rita
rita till den där pricken på kartan igen
rita upp ansiktet jag så länge försökt glömma

Forgive and forget, va?

Nej, det kommer inte bli något forgive.
Aldrig. Skulle inte tro det. Nej.

Jag är mänsklig,
men jag har inte storheten
att förlåta.