i natt så skämdes jag
kände mig som en fånig idiot
för jag grät i smyg som ett litet barn
trots att jag är nitton år gammal

du låg i min famn
våra nakna kroppar tätt intill varann
du var så ljuvlig och varm

jag tänkte för mig själv
"det här är livet"
och jag log mot dig i mörkret

jag ville stanna klockan
bara ligga där med dig
föralltid

jag tittade på klockan
och tänkte på hur mycket jag hatar tiden

tiden är alltid min fiende
den är så långsam utan dig
håller oss isär
och när jag äntligen får vara hos dig
så springer visaren fort
för att stjäla dig ifrån mig återigen

och jag mindes orden du sa
att du måste åka tidigare idag
redan klockan 12.00

jag svarade "okej"
kramade om dig - hårt
och mitt hjärta fick en käftsmäll

jag vet att jag vanligtvis åker klockan 16.00
att det bara skiljer fyra timmar
och kanske tycker en del att "det är väl ingenting"

men älskling
när fyra timmar plötsligt slets ifrån oss
då grät mitt hjärta

"bara" fyra timmar?
jag älskar och värderar varje sekund med dig
över allt annat

därför grät jag
för det var så underbart hos dig
tanken på att behöva lämna dig i några långa dagar
fick mig att börja gråta

och jag skämdes
det kändes så fånigt
ville inte att du skulle se mig sådär
så jag höll det inom mig

jag satt upp i sängen
du vaknade till
frågade vad jag gjorde
och jag kvävde gråten och sa "ska bara snyta mig"
och sedan kröp jag ner hos dig igen

tyst
tills ögonen inte orkade mer

jag somnade
skamsen och ledsen
samtidigt som jag var lycklig
och njöt av din närhet
av din kärlek

och nu gör jag inget annat
än att sakna dig