Vyer av yta, där gungar rågen lätt på fält i mörk jord.

Moln fladdrar förbi, de tycks varsamt få något sagt.

Himlen skiftar sin färg i middags timme sen,

den täcker oss i sitt silvergråa sken och gör luften

plötsligt något kall. Jorden trycker sin värme tillbaks

och mitt där ute på fältet tycks vinden få ny fart.

En liten tromb uppstår och jagar sig än hit och än dit.

Solen lurar stillsamt i silvertrådarnas dal.

Där moln höga och dess mönster nya, finner på nytt

sitt förunderliga porträtt.