jag vandrar här i mörkret
på de ensamma gatorna
i min regniga astfalterade stad

höstvinden blåser kallt
och löven faller sakta mot sin död
där jag går
sökandes efter kärleken jag inte når

hon är min ögonsten
min ängel och prinsessa
och jag älskar henne
mer än vad kärleken själv kan förstå

och hon älskar mig
jag är älskad av änglarnas prinsessa
jag är lyckligast på denna jord

men livet spelar sina spratt
allt för att sära på oss
och det känns så svårt
men jag tänker aldrig låta någon
få förstöra det som är vårt

jag vandrar ensam
månen gråter tyst
och stjärnor faller
på gatan där jag går

byggnader rasar omrking mig
marken ger vika
och jag faller likt höstens löv
sakta ner i mörkret

kanske faller även jag mot min död
vad vet jag
spelar mig ingen roll

jag har inte levt länge
men i detta livet
så blev jag älskad av dig
änglarnas prinsessa

så även om jag dör nu
så kommer jag känna mig mer levande
än de som faktiskt lever
för jag har något som ingen annan har
din kärlek - så underbar

min kärlek för dig
är oändlig och utan slut
även om kroppen min dör
så blåses aldrig kärlekens flamma ut